15-10-18
Här är vi. Njuter av höst i Österbotten. Ena dagen fryser en om nästippen, andra dagen är det sommarvindar. Jag har fullt upp med mammalivet som jag kombinerar med studier. Krävande, givande och inspirerande kombination. En ynnest helt enkelt. Ynnest, är det svenskans finaste ord?
Det finns massor jag inte hinner med. Som till exempel blogga, träna, titta på annat än barnprogram på TV, hålla kontakten med vänner, gratta folk, lajka foton, lyssna på musik, baka, städa osv. Men de senaste dagarna har jag hunnit med att reflektera, skriva uppsatser, njutit av att lyssna på alla nya ord Marlon säger, tvättat håret, mumsat i mig av mammas mat och bara umgåtts och mått bra med familjen. Det är kvalitet det.
Även om jag gärna hade grattat och lajkat också. Kram på er!
12-09-18
Lite underligt kändes det att fortsätta jobba som hemmamamma när många av mina bekanta återvände till sina jobb och barnen började dagis. Kände ändå mest enorm tacksamhet över att inte behöva ha dagisinskolning ännu på en tid.
Marlon blir 1,5 år idag. Det känns som en lång tid sen han föddes, samtidigt som det gått rasande fort. Det är utvecklingen som går fort, har jag insett. Jag är häpen över hur mycket en liten människa redan kan och förstår. Och så fantastiskt att få följa med när allt händer.
Tittar på bilder för att friska upp minnet. Marlon 1 dag gammal, två veckor, tre månader, fem månader och sex månader. Och idag fick han ta en egen selfie.
12-08-18
För tio år sedan påbörjade jag min lärarkarriär i Ebbo skola. Genom öppna fönster kunde jag höra ivriga elever ropa "Nu kommer hon!" när jag klev ur bilen första skoldagen. Rektorn mötte mig med en varm kram. Jag kände mig önskad och välkommen. Det var den bästa möjliga plats för mig just där och då. Jag fick pröva vingarna. Lyckas och misslyckas.
Tio år senare påbörjar jag inte ett nytt skolår. Jag har inte någon arbetsplats, elever eller kolleger som väntar på mig. Det känns stundvis mycket tungt. Men att få jobba som hemmamamma är det absolut bästa uppdrag jag nånsin haft och jag är glad och tacksam att vi har den här möjligheten. Jag är övertygad om att det blir ett bra år.
Igår kom vi hem efter en veckas vistelse i vår österbottniska andhämtningshåla. Mycket prat och skratt med nära och kära.
Där som sädesfälten böja sig för vinden. Bra luft att andas. Bra energi för kropp och själ.
02-08-18
Häromdagen åkte vi på picknick-kryssning till Tallinn. Visst låter det sådär lättsamt, mysigt och gulligt? Det var det inte. Vår ettåring tyckte nog det var tjofaderittan där han stormade fram. Vi andra sprang efter, svettades och var nöjda över att vi bokat hytt där vi fick stänga in oss mellan varven. Det var på tok för mycket folk och vimsigt.
En positiv sak var att fartyget ordnat så att konferensutrymmena tillfälligt fungerade som lekavdelning. Ännu idag, några dar efteråt, uttalade sig Jonas med orden: "Den där picknik-kryssningen var ju ganska fruktansvärd". Kan bara hålla med.
Marlon och jag stannade i Helsingfors för att umgås med våra vänner Sofia och Signe. Sofia och jag träffades sommaren 2005 på en livbåtskurs på Åland (den historien kräver nästan ett eget blogginlägg) och har genom åren hållit kontakten. Signe är två veckor yngre än Marlon. Att ha vänner med jämngamla kids är bara så toppen.
Första dygnet hann Sofia och jag knappt tala hela meningar med varann på grund av att barnen sprang åt olika håll, hade olika mattider, somnade olika tider osv. Vi bestämde oss för att stanna en natt till. Följande dag åkte vi ut till Rönnskär för att simma och ha det skönt. En tio minuters båtresa från Gräsviken och man kliver i land på denna fina ö med sandstränder, klippor, promenadstråk och med stora färjor som passerar ett stenkast från stranden och serverar svallvågor till många barns förtjusning.
När Marlon sov i vagnen hann jag ta årets första och säkert enda dopp. Helt ljuvligt. Några selfies blev det också. När en slänger upp en solig selfie på Instagram kan ingen förstå hur stressigt det egentligen hade varit minuterna innan med ett myrsamhälle i skorna, svärmar av getingar som ville äta det vi andra åt och all sand i munnar, rumpor, kläder... En glad selfie döljer mycket.
Andra kvällen somnade barnen och vi kunde äntligen sitta ner och bara prata och ta det lugnt. Det jag kan konstatera efter en sommar med ettåring är följande:
1. Det är full fart från morgon till kväll. Oberoende var man är.
2. Barn verkar ofta vara nöjda när det händer något, t.ex utflykter, parkhäng och umgänge med andra.
3. Ibland är det bara så urskönt att stänga in sig inom hemmets fyra väggar.
4. Aktiviteter, utfärder och resor är påfrestande men alla inblandade sover ofta gott efteråt. Och god sömn är något vi föräldrar gillar.
17-07-18
Alla undrar samma sak: Har det nånsin varit så här varmt? Just nu är det nästan omöjligt att vara utan skugga, sprutande vatten, havsbris eller AC. Kvällarna är magiska, nästan 30 grader i skrivande stund. Tänk det alltså!
Vi satsar på att plaska runt så mycket som möjligt. En dag besökte vi Varlaxudden där vi fick andas ljuvlig havsluft. I denna värmebölja avundas jag alla er med sommarstuga och/eller båt.
Ofta hänger vi på grannarnas terrass där det finns bassäng eller åker ut till Marlons farmor och farfar. Sprutkannan i trädgården funkar också.
Så, vi tar och minns detta i november nu då?
