Vi firar första fars dagen här hos oss. Det känns fint. Jag och Jonas tjuvstartade firandet igår med middag på tu man hand. En alltigenom fantastisk upplevelse. Att få njuta av god mat, få äta båda samtidigt och dessutom diskutera i hela meningar... Ja, det var efterlängtat.
Idag fyller Marlon 8 månader. Han tävlar i kategorin världens finaste ögon!
Jag har så många fiilisbilder från den här hösten. Vi som är ute med vagnen alla dagar har fått vara med om fina stunder minsann.
Och höstlöven var ju jättefina i år! Nästan så att jag redan hade glömt det nu när dystra november är här.
När Jonas var i USA med Runebergskören passade vi på att först ha mommo här en vecka och efter det ännu lilla Signe med sin mamma tre nätter. Alltså helt bäst! Vi hade så roligt när vi fick gå på vagnpromenader, laga mat, mata barnen, leka med barnen. Allt tillsammans.
Nu ska jag blogga mer aktivt. Tänker jag mig. Blev påmind om att det finns så många som ivrigt läser bloggen och vill hänga med i vår vardag.
Jag tror ofta att det måste vara något märkvärdigt som hänt för att jag ska blogga. Eller nån überspeciell tanke som jag spinner vidare på.
Nä-e. Det finns liksom sällan sånt i min vardag. Här är det bara familjen som gäller. Och lite körsång på onsdagar, med min körfamilj.
Vi åkte iväg norrut till mommo och moffa några dagar. Så mysigt! Tågresa med bebis är aningen svettigt och spännande. När man väl klarat den utmaningen kunde man lätt utses till årets mama eller liknande. Vinstkänsla hur som helst.
33-år, bor i Borgå, Finland. Österbottning i själ och hjärta. Gift med Jonas. Födde vår son Marlon i mars 2017. Skriver om vardagliga betraktelser, ledarskap, träning, festligheter och allt möjligt intressant!